Sylvester på Sverigesemester.

Jag var i Polen förra veckan.
Nu ska jag berätta om vad polsk vodka och en rätt hård bäddsoffan kan åstadkomma nattetid.
Jag traskade runt lite sporadiskt i Härlandaområdet i Göteborg när en ovanligt snygg veteranbil brummade fram längs gatan. En blanksvart Camaro, gissningsvis från 70 - 71, med röda racing-stripes längs tak och huv. Bilen stannade och Sylvester Stallone öppnade dörren och bjöd mig att sitta ner bredvid honom. En sån här kändis-känsla infann sig genast, sån som fanns när man var liten och fantiserade om att få träffa t ex. Kriss Kross.
Sylvester var jättesnäll och jag minns hur han intresserade sig för mig och mitt jobb och var på alla sätt sympatisk. Jag fick tillochmed, när vi kom till slottsskogen provköra bilen. Jag frågade om jag fick "pröva vad bilen går för"... Fan va töntigt... Och det fick jag, så jag satte igång att bränna gummi i slottsskogen. I en nerförsbacke brände jag i full speed och kryssade mellan sommarflanörer. Jag var en utmärkt chaufför.
Triumfens minut tog slut när jag på gatan i parken träffade på en gammal paralellklasskompis, som jag inte ens tyckte om, och var tvungen att stanna och prata med honom. Han frågade massa värdelösa frågor och jag försökte bara komma därifrån, tillbaka till Sly som började bli lite otålig. Efter ett alldeles för långt samtal om ingenting med den medelmåttiga skolkamraten kunde vi alla fall köra därifrån. Vi skulle till nån fest nånstans. På festen fanns alla mina kollegor (skolfröknar och fritidspedagoger) och var lite smålulliga. De hälsade på min kavaljer, och han i sin tur, på dem. Han var verkligen trevlig och han gillade mig, det märktes.
Men efter en stunds festande började Sylvester bli sugen att dra. Jag ville givetvis hänga på honom, jag sket väl i att fröknarna skulle dela ut nån jävla present. Men de trilskades med att jag skulle stanna och hjälpa dem med micen och det ena och det andra. Stallone började bli mer otålig, och påminde mig gång på gång om att vi måste dra snart.
Nu var barnen också på plats i festlokalen, som om det inte vore nog med de krävande kärringarna från jobbet.
-Det blev lite bråk mellan kidsen, som jag var tvungen att lösa.
-Jag var tvungen att samla ihop dem och visa dem vägen till festlokalen.
-En ungjävel pissade ner sig, så jag var tvungen att fixa nya kallingar och byxor till honom.
-När jag efter jävligt lång tig hittade ett par jeans, så dög dom inte.
-Kissungen trillade ner i ett litet hål i pannrummet, även där sattes jag som ansvarig.
Som ni kan gissa hade Sly i detta läget gått och blivit jävligt otålig och tjatade om att han var tvungen att dra, och skulle jag med måste jag komma nu.
Jag var skitstressad och alltmer skit hände som jag måste ta hand om. Till slut gick Stallone ner till parkeringen och väntade i bilen. Jag skulle komma precis alldeles snart, lovade jag, men uppgifter staplades på hög och jag höll på att spricka av frustration.
Till sist sprang jag ner till parkeringen, där Sly stod med motorn på, och gömde sig (så att inga papparazzis skulle få syn på honom) för att meddela honom att jag bara skulle fixa en sak till, sen skulle jag komma. Men det var för mycket för Sylvester Stallone, han hade hållit ut tillräckligt länge, gett mig massa chanser, så han gjorde burn-out och skrek:

-Ja, det här har ju gett mig JÄVLIGT mycket hörrudu!!!

Sen drog han iväg i natten...