The big Shootout

Inatt drömde jag om maffian.
På nåt sätt var jag involverad i nån maffiafamilj med Robert De Niro som överhuvud. Jag deltog inte i deras olagliga aktiviteter, men jag var ändå väldigt nära vän med gubbarna, framförallt De Niro. Jag skulle vid nåt tillfälle klagat på att all vapenhandel nuförtiden skedde på nätet, så Robert De Niro fixade, för min skull, en sorts vapenloppis i en lagerlokal. Jävligt smickrande. Det var rätt trevligt, lite vapen, lite båtmodeller och lite serietidningar var det som såldes. Jag var jävligt kall och markerade att jag gillade honom, men blandade mig inte i vad han sysslade med. Det respekterade han.
Hursomhelst skulle det ske en riktig jävla shootout mellan polisen och maffian den dagen. Robert och hans gäng var barrikaderade i en sorts bystuga eller församlingshem med en stor inglasad altan på framsidan. På grusparkeringen framför stod amerikanska polisbilar på rad och snutarna stod, satt och låg med dragna vapen. Det var darrande stämning i luften, när som helst skulle det börja smälla.
Jag var kompis med ett par poliser också må ni tro. En tjock och en smal, så jag fick skjuts dit i deras bil. När vi var framme så gav de mig ett vapen också, dom visste inte att jag kände maffian. De ordnade en plats åt mig bakom ett pas sandsäckar där jag kunde ligga och skjuta.
Men då tågade shootoutens ostigaste inslag in på arenan; nämligen en hel samling på säkert 100 pers klädda i indian/karneval kläder och började sjunga en låt om "Maria". Jag antar att det hade nån koppling till ängeln Maria eller nåt annat katolskt som de tyckte maffian (som också var katolsk) hade svikit.
Mitt i detta eländigt etno-katolska spektakel fick De Niro syn på mig och log sitt karaktäristiska leende och frågade: "Ska du inte vara med här istället?". Jag blickade tillbaka på mina två snutpolare och sen på den sjungande masspsykosen, och stegade upp från mitt skydd och bara traskade fram mot huset. Alla höll andan, nu blir han ihjälskjuten, tänkte dom. Men jag bara gick fram och kramade om Ledarn för det farliga gänget och vi skrattade lite.
"Jag är hellre här inne och tittar" sa jag "för ni har vin, det har inte dom andra".

Som ett brev på posten - Mer homoerotik!

Jag kom på nu, medan jag kommenterade Magnus B's förra bögpost, att jag fanimej också drömde i homosexets tecken i natt.

Till att börja med befann jag mig på vad jag trodde var ett vanligt flygplan, men som under luftfärdens gång visade sig vara en månraket. Det var en dubbeldäckare och jag var ensam på övre plan. Planet började skruva sig oroväckande snabbt och jag hade skitit i att ta på mig säkerhetsbältet. Jag hade tänkt att "fan va onödigt, jag skiter i det".
Men med månfärden blev intet, för det var uppenbarligen något fel på raketen, så vi landade i Barcelona istället. Där skulle jag och min tjej Madde besöka en kombinerad kläd och leksaksaffär som jag hade hört talas om. Det skulle ju passa utmärkt tänkte jag, för då kunde ju Madde kolla på kläder och jag kunde botanisera bland leksakerna.
Efter en stunds granskande av svindyra rariteter gick jag till klädavdelningen för att hitta Madde. Men istället fann jag ingen mindre än Madonna som var ute och shoppade. Vi pratade lite, men jag kom inte ihåg vad som sas, det var ett ganska svalt samtal.
Destå hetare blev det utanför affären där Madde var. Hon har en leopardmönstrad fuskpälsmössa. Madonna tyckte Madde var så bedårande i denna kreation att hon frågade om hon fick pussa Madde. Det fick hon.

Kyssen: Madonna tog ett stadigt tag om Madde med ena armen och tryckte henne till sig. Madonna var snäppet längre än Madde så hon sög liksom tag i Maddes överläpp mellan sina läppar och blundade.
Åh, vad hett...

Jag tyckte det var lite orättvist, så jag frågade om inte jag också kunde få en puss. Madonna sa att jag kunde få pussa henne. Hon skulle minsann inte pussa tillbaka. Taffligt som fan la jag en arm om henne, hon hade brun skinnpaj, och fick ställa mig på tå för att nå upp. Men det blev inget smack, så jag fick göra om det, denna gången lyckades jag få till ett skralt smack.
Sen var det pinsamt.

Tre gringos på lokal

Inatt drömde jag att jag och mina kompisar Erik och Larsson var ihop. Ja, i ett förhållande alltså, alla tre. Jag tyckte det hela var lite läskigt och chockerande för jag visste inte om jag var redo för denna homosexuella polygami. Men där gick vi iallafall. Höll varandra i handen, turades om att smeka varandras ryggar. Vi gick genom en skogsdunge och hamnade till slut på en ungdomsgård. Där inne hängde det lite tonåringar som rökte och svor. Det fanns även ett par Jack Vegas maskiner. Och personalen som jobbade där var en 10 årig pojke som hade ADHD verkade det som. Han sprang omkring åt alla håll och kunde inte sitta still. Nåväl, jag var sugen på att vinna lite pengar så jag ställde mig vid en Jack Vegas maskin. Och det gick bra, så bra att jag vann 2000kr. Så jag skrev ut ett sådant där vinstkvitto med streckkod som man löser ut vinsten med i kassan. Men när maskinen håller på att skriva ut det så kommer den där ungen och skriker: "Vänta ska jag hjälpa dig!!" puttar bort mig och river av kvittot mitt i streckkoden! Sen tar han det och springer till kassan och drar den där streckkodsläsaren över det. När inget pip kommer så släpper han kvittot och springer därifrån. Såsom barn gör. Barn med koncentrationssvårigheter. Kvar står jag och kokar av ilska. Jävla unge. Tur att jag hade TVÅ pojkvänner att trösta mig hos.

Zlatan har långt hår

Förra veckan drömde jag åter en kändisdröm. Denna gången stod Zlatan för underhållningen.
Jag hade fått nys om att Zlatan skulle närvara på Stadiumbutiken i stan, så jag tog mig dit.
Väl framme noterade jag att det var ganska lite folk på plats, Zlatan är väl hetare än såhär, tänkte jag.
"Staff Only"- dörrarna öppnades och ut marscherar hela Inter! Men jag hittade inte Zlatan i uppställningen. Min pappa visade sig i publiken och drog några opassande skämt med en Inter-spelare. Eftersom spelaren (vet inte vem det var) inte förstod svenska tyckte jag det hela var väldigt pinsamt, men resten av folksamlingen tycktes gilla pappas sarkastiska vitsar inför den nollställda Italienaren.
Ganska snart var alla väck, publik och fotbollsstjärnor, men jag hade ju ännu inte fått träffa Zlatan, så jag stannade kvar. Det var bara jag och en kille i 16 årsåldern kvar när dörren åter öppnas och allas våran Zlatan leende kliver ut på butiksgolvet. Han sätter sig tillrätta i en stol vid ett bord och signerar ungens affisch. Sen är det min tur och Zlatan sträcker fram högerhanden. Jag tror att han vill ha pennan jag håller, för att kunna skriva autograf, så jag ger honom den, men han ville egentligen skaka min hand.
-Åh, vad jag kände mig stolt.
Men känslan byttes rask ut mot stor förvåning över Zlatans frisyr!
Han hade samma längd i luggen som vanligt, men i nacken hade han långt ljusbrunt lockigt hårsvall. En hockeyfrilla, skulle man kunna kalla det.
Jag berömde honom för beslutet att låta håret växa, och vi kom att tala lite, om just långt hår. Jag kände att jag låg rätt bra till hos världsstjärnan, baserat på min egen hårlängd, och mycket riktigt, han berömde även mig för mitt långa hår, och plötsligt var vi polare. Han autograferade mitt linne jag hade på mig, både på framsidan och på baksidan, och sen bestämde han sig för att hänga med mig en sväng på stan!
Vi promenerade och snackade och hade det jävligt trevligt. Han gillade mig, Zlatan.
Plötsligt hamnade vi i en sorts inglasad korridor (ungefär som tågstationen i Borlänge) där det var konstutställning.
Zlatan pekade på en tavla och frågade mig: Magnus, vad fan är det här för nånting?
Det var en tavla av Lasse Åberg... En jävla musse pigg. Jag blev förbannad över att se skiten, och började vässa på ett passande svar för att beskriva hur mycket jag hatar Lasse Åbergs konst. Jag blev så upprörd att jag vaknade.