Snurrigt med K-A

Jag hamnar hemma hos Kalle A. och hans föräldrar (vilka jag i verkligheten aldrig har träffat) som har nån sorts hantverkare hemma som fixar golven e. dyl. Kalle A. lyfter en gammal diskbänk av porslin i grälla färger som ska bytas ut och säger, nu med stockholmsdialekt, nåt i stil med: -Kom, vi går och pöntar denna. I mina händer förvandlas diskbänken till en dyrbar glasskål vilken jag tappar och krossar framför fötterna på hantverkaren. Han ber mig röja upp eländet och säger åt mig att be Kalle A.s mor om nån sorts olja/kräm vilket ska underlätta detta.
Rätt vad det är står Kalle A.s far, jag och hantverkaren nakna på led och borstar tänderna med två tandborstar var med två olika tandkrämer/substanser som Kalle A.s mor utrustat oss med. Jag frågar i vilken ordning man ska använda borstarna och någon svarar att det inte spelar någon roll.

Jag stöter ihop med några nuvarande klasskamrater, däribland Jonas, fast året är kanske 1987-88 nånstans. Vi befinner oss i en liten stad, kanske i Småland, och konstaterar att här ser likadant ut nu på 80-talet som det gjorde 2007. T.o.m. en viss skylt hänger kvar utanför djuraffären, vilken vi äntrar. Jag gläntar på en dörr och ut kommer en stor gorilla. Jag blir livrädd och tror att den ska slå mig. Den vidrör mig och jag blir tvungen att ta något sorts motgift. Vaknar upp i ett sjukrum och konstaterar att jag sovit 77 timmar.
En robotliknande superhjältinna dyker upp ur en garderob in en mörk lokal. Vi blir rädda och går ut ur komplexet.