Aj aj aj...

Inatt drömde jag om en tatuering jag gjort, men som jag ångrade.

Jag hade tatuerat "D. F."

Dag Finn's initialer.

I pannan.

Drömmen (om gratis öl) som gick i kras

När man varit ute och pimplat öl så brukar man ju kunna drömma typ en fortsättning på kvällen.
Inatt blev det så. Jag och ett gäng indiekids satt på golvet på krogen, det var morgon. Ur stereon strömmar radiomusik. Då säger bartendern att om åtta eller fler av oss spelar luft-trummor i rätt takt, så skulle ölen inte kosta nåt på hela kvällen. "Bra jävla deal" tänkte vi alla och började, där vi satt på knä på golvet, trumma för brinnande livet.
Det blev oklart om vi hade lyckats med uppdraget för bartendern lade inte märke till oss, istället stod han nu och snackade med en tjej (som så ut ungefär som hon Kitty). Det visade sig att hon blivit inkallad som jury. Nu gällde det att göra bra ifrån sig tänkte vi, så vi började nu även dansa runt i lokalen, upp på bord och stolar, fortfarande trummande i luften. Bakom mig hör jag hur jurybruden hånfullt säger till en av tjejerna nåt i stil med:
"Asså, du sansar ju som om det här vore en uptempo-låt. Det här bandet spelar ju AC/DC rock, så det här är en av deras lugna låtar!"

Ett sånt fundamentalt misstag utdelar givetvis ingen gratis öl

GULD!

Jo, jag drömde att jag, Peter och Dan (kända från förra drömmen) satt hemma i mitt barndomshem (i brorsans rum) och lekte med tekniklego. Peter hade byggt en hund som kunde åka framåt och bakåt. Han hade tydligen laddat hem beskrivningen från nätet och var ovanligt stöddig över sin nyfunna talang. Jag tyckte det var fräckt och prövade jag med. En tjejrobot byggde jag, som också kunde åka framåt och bakåt. Den åkte in på toaletten (alltså mina kusiners toalett, i Torsång) och fastnade mellan toan och duschkabinen. När jag skulle hjälpa den ur knipan upptäckte jag att det inte var någon robot utan min tjej Madde.
Naken och målad i guld.

Spårvagnen till Maserhallen

Inatt drömde jag att jag skulle utföra någon sorts inspektion av en spårvagn.
Sånt är ju - som alla vet - svettigt, så jag tog av mig den bruna skinnjackan och hängde den på en av vagnens öppna dörrar.
Mitt i inspektionen av den främre delen av vagnen så stängdes plötsligt fordonets alla dörrar och spårvagnen började åka iväg. Min jacka hade klämts fast i mittdörren. Jag började rusa för att komma ikapp. Det gick långsamt och jag halkade allt längre efter, men så kom jag över en cykel och det blev lite lättare att hålla tempot. Men tillräckligt snabbt gick det inte, och när jag kom till Maserhallen (Borlänges simhall) så hade jag tappat siktet på vagnen.
Incidenten med jackan verkade inte bry mig särskilt nu när jag kommit till Maserhallen, för väl inne och väl nedstigen i plurret träffade jag på mina gamla kompisar Peter och Dan.
I en sorts vattenfors (som brukar finnas på äventyrsbad) lät Peter mig veta en lite hemlig grej. Man kunde öppna en liten lucka mitt i en ström kurva, och där inne i en liten, liten glugg stod en gammal tjejklasskompis (som jag inte namnger) topless och sålde coca cola i små McDonalds-ketchup-muggar för 3 kronor och 15 öre koppen.

Länna-dagen

Förra lördagen firades Länna-dagen. Länna är en liten by utanför Uppsala i vilken jag är uppvuxen. Där bor det ca 500 personer av allskön sort. Det bor förvånansvärt mycket finnar i Länna, varför vet jag inte. Förmodligen kom de dit som arbetskraft under industrialismens guldålder. Varför jag berättar detta är för att Länna-dagen, som är ett nytt påfund sen några år tillbaka, arrangeras av en finne vid namn Aki. Han är runt 35 år gammal, lång, kraftig och hårdrockare. Och varför jag berättar detta är för att jag drömde om årets Länna-dag redan några dagar innan den gick av stapeln och Aki var en av huvudfigurerna. Liksom hans lillebror Henrik. Och en finne till..

Jag hade tagit bussen från Uppsala och klivit av i Länna. Det duggregnade lite men vad gjorde det? Idag var det ju Länna-dagen! Jag gick fram till anslagstavlan för att se om det satt någon affisch eller något program över dagen så jag kunde se vilka som var hålltiderna för alla aktiviteter. Där satt det en affisch som Aki hade designat. Men mycket till info fick man inte, bara en svart affisch med en bild på Aki och lite text. Så här såg den ut:






















Snygg va? Men eftersom det hade börjat regna så hade Aki varit där och tejpat upp en ICA-kasse över bilden på sig själv, så att den inte skulle förstöras. Så här såg det ut då:






















Föga brydde jag mig om detta och började gå mot mina föräldrars hus för att äta lunch. På infarten träffade jag på Henrik, Akis bror, som är på väg därifrån i bara strumplästen. Jag frågade honom vart han hade gjort av sina italienska skinnskor. Det var såna han brukade gå i. Då berättade Henrik historien om var hans skor tagit vägen: "Det var så här att Ari Kangas (den tredje finnen) stannade till med bilen utanför mitt fönster och frågade om inte vi skulle åka och bada. Jag tog på mig mina skinnskor och hoppade in i bilen. Vi kom till stranden, fällde ut våra filtar, tog av oss skorna och åt en varsin glass som vi köpt på vägen. När vi suttit där och smaskat en stund så plötsligt, från ingenstans, kastar Ari sin glass, roffar åt sig mina skinnskor och springer mot vattenbrynet! Han hade lurat mig, strandvistelsen vara bara ett trick för att få sno mina skor. Han simmade ut i vattnet och när han kommit en bit ut vänder han sig, sträcker upp en näve i luften och skriker på finlandssvenska: "NÄSTA GÅNG TAR JAG DINA STRUMPOR!""

Resten av drömmen minns jag inte. Förmodligen missade jag allt det roliga eftersom Aki inte satt upp något program! Otroligt oproffsigt!

Zlatan -igen

Inatt drömde jag en sekvens med Zlatan igen.
Som ni redan läst är jag kompis med Zlatan, och den här natten var vi vid Linnéplatsen i Göteborg.
Det var natt och vi skulle åka buss hem. Ett gäng kaxiga 17 åriga killar började retas med Ibra, sa att han såg ut som nån bög.
Han surnade till och började gå mot dem, men jag kände att jag personligen också var tvungen att gripa in. Den här behandlingen hade han inte förtjänat, stackarn.
Så jag stegade upp mot den kaxigaste av snubbarna och skulle ge honom spö. Jag hann väl få in en käfting på den fan, men sen började han springa. Jag satte efter och fällde honom så han föll raklång på mage.
Då, när jag gick fram till honom, var han plötsligt bara ungefär tio år gammal och grät. Jag fick så dåligt samvete och försökte be om ursäkt. Han flydde upp och hoppade på en buss, jag hann precis på bussen innan dörrarna slog igen. Men det var så fullt med folk på bussen att jag inte lyckades klämma mig fram och be om förlåtelse, så jag skrek över hela bussen:
Förlåt grabben, jag menar det verkligen!
Sen klev jag av bussen och då var Zlatan försvunnen och jag visste inte var jag var.

The big Shootout

Inatt drömde jag om maffian.
På nåt sätt var jag involverad i nån maffiafamilj med Robert De Niro som överhuvud. Jag deltog inte i deras olagliga aktiviteter, men jag var ändå väldigt nära vän med gubbarna, framförallt De Niro. Jag skulle vid nåt tillfälle klagat på att all vapenhandel nuförtiden skedde på nätet, så Robert De Niro fixade, för min skull, en sorts vapenloppis i en lagerlokal. Jävligt smickrande. Det var rätt trevligt, lite vapen, lite båtmodeller och lite serietidningar var det som såldes. Jag var jävligt kall och markerade att jag gillade honom, men blandade mig inte i vad han sysslade med. Det respekterade han.
Hursomhelst skulle det ske en riktig jävla shootout mellan polisen och maffian den dagen. Robert och hans gäng var barrikaderade i en sorts bystuga eller församlingshem med en stor inglasad altan på framsidan. På grusparkeringen framför stod amerikanska polisbilar på rad och snutarna stod, satt och låg med dragna vapen. Det var darrande stämning i luften, när som helst skulle det börja smälla.
Jag var kompis med ett par poliser också må ni tro. En tjock och en smal, så jag fick skjuts dit i deras bil. När vi var framme så gav de mig ett vapen också, dom visste inte att jag kände maffian. De ordnade en plats åt mig bakom ett pas sandsäckar där jag kunde ligga och skjuta.
Men då tågade shootoutens ostigaste inslag in på arenan; nämligen en hel samling på säkert 100 pers klädda i indian/karneval kläder och började sjunga en låt om "Maria". Jag antar att det hade nån koppling till ängeln Maria eller nåt annat katolskt som de tyckte maffian (som också var katolsk) hade svikit.
Mitt i detta eländigt etno-katolska spektakel fick De Niro syn på mig och log sitt karaktäristiska leende och frågade: "Ska du inte vara med här istället?". Jag blickade tillbaka på mina två snutpolare och sen på den sjungande masspsykosen, och stegade upp från mitt skydd och bara traskade fram mot huset. Alla höll andan, nu blir han ihjälskjuten, tänkte dom. Men jag bara gick fram och kramade om Ledarn för det farliga gänget och vi skrattade lite.
"Jag är hellre här inne och tittar" sa jag "för ni har vin, det har inte dom andra".

Som ett brev på posten - Mer homoerotik!

Jag kom på nu, medan jag kommenterade Magnus B's förra bögpost, att jag fanimej också drömde i homosexets tecken i natt.

Till att börja med befann jag mig på vad jag trodde var ett vanligt flygplan, men som under luftfärdens gång visade sig vara en månraket. Det var en dubbeldäckare och jag var ensam på övre plan. Planet började skruva sig oroväckande snabbt och jag hade skitit i att ta på mig säkerhetsbältet. Jag hade tänkt att "fan va onödigt, jag skiter i det".
Men med månfärden blev intet, för det var uppenbarligen något fel på raketen, så vi landade i Barcelona istället. Där skulle jag och min tjej Madde besöka en kombinerad kläd och leksaksaffär som jag hade hört talas om. Det skulle ju passa utmärkt tänkte jag, för då kunde ju Madde kolla på kläder och jag kunde botanisera bland leksakerna.
Efter en stunds granskande av svindyra rariteter gick jag till klädavdelningen för att hitta Madde. Men istället fann jag ingen mindre än Madonna som var ute och shoppade. Vi pratade lite, men jag kom inte ihåg vad som sas, det var ett ganska svalt samtal.
Destå hetare blev det utanför affären där Madde var. Hon har en leopardmönstrad fuskpälsmössa. Madonna tyckte Madde var så bedårande i denna kreation att hon frågade om hon fick pussa Madde. Det fick hon.

Kyssen: Madonna tog ett stadigt tag om Madde med ena armen och tryckte henne till sig. Madonna var snäppet längre än Madde så hon sög liksom tag i Maddes överläpp mellan sina läppar och blundade.
Åh, vad hett...

Jag tyckte det var lite orättvist, så jag frågade om inte jag också kunde få en puss. Madonna sa att jag kunde få pussa henne. Hon skulle minsann inte pussa tillbaka. Taffligt som fan la jag en arm om henne, hon hade brun skinnpaj, och fick ställa mig på tå för att nå upp. Men det blev inget smack, så jag fick göra om det, denna gången lyckades jag få till ett skralt smack.
Sen var det pinsamt.

Tre gringos på lokal

Inatt drömde jag att jag och mina kompisar Erik och Larsson var ihop. Ja, i ett förhållande alltså, alla tre. Jag tyckte det hela var lite läskigt och chockerande för jag visste inte om jag var redo för denna homosexuella polygami. Men där gick vi iallafall. Höll varandra i handen, turades om att smeka varandras ryggar. Vi gick genom en skogsdunge och hamnade till slut på en ungdomsgård. Där inne hängde det lite tonåringar som rökte och svor. Det fanns även ett par Jack Vegas maskiner. Och personalen som jobbade där var en 10 årig pojke som hade ADHD verkade det som. Han sprang omkring åt alla håll och kunde inte sitta still. Nåväl, jag var sugen på att vinna lite pengar så jag ställde mig vid en Jack Vegas maskin. Och det gick bra, så bra att jag vann 2000kr. Så jag skrev ut ett sådant där vinstkvitto med streckkod som man löser ut vinsten med i kassan. Men när maskinen håller på att skriva ut det så kommer den där ungen och skriker: "Vänta ska jag hjälpa dig!!" puttar bort mig och river av kvittot mitt i streckkoden! Sen tar han det och springer till kassan och drar den där streckkodsläsaren över det. När inget pip kommer så släpper han kvittot och springer därifrån. Såsom barn gör. Barn med koncentrationssvårigheter. Kvar står jag och kokar av ilska. Jävla unge. Tur att jag hade TVÅ pojkvänner att trösta mig hos.

Zlatan har långt hår

Förra veckan drömde jag åter en kändisdröm. Denna gången stod Zlatan för underhållningen.
Jag hade fått nys om att Zlatan skulle närvara på Stadiumbutiken i stan, så jag tog mig dit.
Väl framme noterade jag att det var ganska lite folk på plats, Zlatan är väl hetare än såhär, tänkte jag.
"Staff Only"- dörrarna öppnades och ut marscherar hela Inter! Men jag hittade inte Zlatan i uppställningen. Min pappa visade sig i publiken och drog några opassande skämt med en Inter-spelare. Eftersom spelaren (vet inte vem det var) inte förstod svenska tyckte jag det hela var väldigt pinsamt, men resten av folksamlingen tycktes gilla pappas sarkastiska vitsar inför den nollställda Italienaren.
Ganska snart var alla väck, publik och fotbollsstjärnor, men jag hade ju ännu inte fått träffa Zlatan, så jag stannade kvar. Det var bara jag och en kille i 16 årsåldern kvar när dörren åter öppnas och allas våran Zlatan leende kliver ut på butiksgolvet. Han sätter sig tillrätta i en stol vid ett bord och signerar ungens affisch. Sen är det min tur och Zlatan sträcker fram högerhanden. Jag tror att han vill ha pennan jag håller, för att kunna skriva autograf, så jag ger honom den, men han ville egentligen skaka min hand.
-Åh, vad jag kände mig stolt.
Men känslan byttes rask ut mot stor förvåning över Zlatans frisyr!
Han hade samma längd i luggen som vanligt, men i nacken hade han långt ljusbrunt lockigt hårsvall. En hockeyfrilla, skulle man kunna kalla det.
Jag berömde honom för beslutet att låta håret växa, och vi kom att tala lite, om just långt hår. Jag kände att jag låg rätt bra till hos världsstjärnan, baserat på min egen hårlängd, och mycket riktigt, han berömde även mig för mitt långa hår, och plötsligt var vi polare. Han autograferade mitt linne jag hade på mig, både på framsidan och på baksidan, och sen bestämde han sig för att hänga med mig en sväng på stan!
Vi promenerade och snackade och hade det jävligt trevligt. Han gillade mig, Zlatan.
Plötsligt hamnade vi i en sorts inglasad korridor (ungefär som tågstationen i Borlänge) där det var konstutställning.
Zlatan pekade på en tavla och frågade mig: Magnus, vad fan är det här för nånting?
Det var en tavla av Lasse Åberg... En jävla musse pigg. Jag blev förbannad över att se skiten, och började vässa på ett passande svar för att beskriva hur mycket jag hatar Lasse Åbergs konst. Jag blev så upprörd att jag vaknade.

I'm moving on

Kontentan av ett på jobbet alldeles för intensivt lyssnande på pratradio tillhörande schlagermusik under en alldeles för lång tid fick jag bittert erfara härom natten. Jag drömde nämligen att Sarah Dawn Finer blev intervjuad i just radio, P4 Uppland. Programledaren frågade henne om hon inte, lite spontant sådär, kunde sjunga en lite coolare, alternativ version av sin schalgerhit "I'm moving on". Sarah lös upp och tänkte: "Nu har jag chansen att visa vad jag verkligen går för, vilken oerhörd talang jag besitter som kan freestajla skönsång direkt på befrågan" och sa: "Okej!". Och om man i textform skulle beskriva hur detta lät så skulle det se ut så här:
"I'm moving oooooowowowowooouuuuhuhuhuuuooooon yeaaaaahyeaaaahoooowowowowowoooouuuuoooooon" osv osv.

En enda lång whale alltså.
Dagen efter lyssnade jag på Dire Straits istället.

He-Man borgen -IGEN!

För några nätter sen drömde jag åter igen om He-Man borgar.
Jag var på en stor loppis, jag tror det skulle föreställa Östhjälpen i Jonsered. Jag hade gått igenom allt och börjat tröttna. Som en sista suck bläddrade jag slentrianmässigt genom gamla kasetter och 7"or. Jag hittade faktiskt ett par gamla sällsynta Metallica kasetter och en Motorhead-sjua, dock utan omslag. Men när jag precis skulle gå ut, så ser jag en He-Man borg i perfekt skick längst bort i lokalen. Problemet var bara att exakt samtidigt fick även Ann Petrén syn på pjäsen! Hon befann sig närmare och hann fram först och utbrast att hon alltid velat ha en sån. Jag såg hur hon frågade personalen hur mycket den kostade och de sa att hon fick ta den gratis. Fan vad sur jag blev.
Men så såg jag ett annat rum i loppisen och där stod fanimej en till! Men den var i mycket sämre skick, och när jag frågade vad den kostade så sa dom att den kostade en hundring.
Jag var omåttligt sur på hur Ann Petrén särbehandlats och påtalade detta, men utan resultat.

Star wars på rymmen

När jag somnade i bilen på väg hem från Göteborg i söndags så togs jag till slutscenen i "Star Wars episode 6: The return of the Jedi". Den där när space-hjältarna ska få sina medaljer. Ni vet väl? Det är en massa folk, det är parad och ceremoni och de utvalda står på en platå samlade så alla kan se dom. I min dröm delades medaljerna ut av drottningen av Thailand. Alla som varit delaktiga i att spränga dödsstjärnan och bringa fred till galaxen var där: Luke Skywalker, Han Solo, Chewbacca, R2D2, Princess Leia, C3P0 samt Annika.

Dikten om Jonny Padda

Inatt sov jag bedrövligt. Jag brukar göra det på söndagar. Dock drömde jag såpass roligt att jag vaknade fnissande.
Jag och en gammal kompis satt på en altan och skulle skriva en rolig dikt som handlade om ett jävligt tattigt ställe som producerade slam och som även innefattade charkuteri och konditori. Såhär långt hann jag med dikten innan jag vaknade av mitt eget fniss.

Vid en avsats på Olof Svartenbrandts mark
Ligger Jonny Padda's Slam & Chark

Värt att nämna är att i drömmen figurerade även två figurer vid namn: Severin och Intendent Karlgren.

Busiga Profeter

I går natt drömde jag att jag och ett gäng outlaw-ungdomar gjorde lite blandade bus i ett villaområde. I Borlänge såklart. Vi gick in i hus och gjorde väl egentligen inget jättedumt, men var som sagt busiga.
Dessa rackartyg gjorde naturligtvis att vi var tvungna att fly undan irriterade vuxna. Och denna jakt höll på länge, länge. I flera dagar. Vi gömde oss i trädgårdar, bakom buskar under altaner och liknande, allt förlagt i ljumma sommarkvällar i dessa villaområden. Det var spännande och väldigt mysigt.
Det hela höll på så länge och var så unikt att efter en tid hade det hunnit bildas en skara "fans" som tyckte det vi gjorde var fantastiskt, upproriskt och rebelliskt. Vi blev varse detta och fick även reda på att denna samling tyckte att vi var såpass profet-häftiga att de kände sig manade att söka reda på oss för att stödja oss i vår flykt (tänk Forest Gump när han springer).
När jag sprungit över en gräsmatta och hoppat över en taggbuske för att söka skydd bakom en häck så stod det plötsligt fyra-fem män och tittade ner på mig. Jag förstod av deras miner att dessa var några av våra anhängare.
-Oj, vilka är ni, frågade jag
Dom svarade: Vi är Fireside.

Holland-shorts och dålig billack.

Inatt drömde jag en dålig sak, en bra sak och en sak som varken var bra eller dålig.

Vi börjar med den dåliga:

Vi skulle lämna in bilen för omlackering. Lackfirman som utåt sett såg jävligt oseriös ut lade trots det ner mycket tid på jobbet. Men när bilfan var klar såg det förjävligt ut. Flammig och knottrigt.

Och så den bra saken:

Jag och brorsan var i en sportbutik. Den låg i kupolen, fast kupolen såg ut som när den byggdes -91. Sportaffären låg inte alls där "Bana4" låg på nedervåningen utan på övervåningen, på samma ställe som leksaksaffären låg(!).
Där hittade jag ett par Holland-shorts från -90. Dom kostade 19:- och brorsan blev sur för att han inte såg dem innan mig.

OBS! bilden är ett montage. Såhär såg dom ju inte ens ut på riktigt...

Och så den grejen som var varken eller:

Jag var Emil i Lönneberga och pappa Anton var som vanligt lite småsur.
-Allt som vanligt då, tänker du, men icke!
Alfred hette inte Alfred, utan Jarlo-Alfred.

Life is like a box of chocolate

Ni vet i stora episka hollywoodfilmer som handlar om en enskild person så går man alltid genom huvudkaraktärens liv, från födsel till död, och det är alltid en speakerröst som berättar vad som händer på vita duken. Till exempel som i en sekvens ur Forest Gump: "I remember the bus ride on the first day of school" och lille Forest kliver på bussen. Lite av en sådan känsla fick jag när jag sov middag häromdagen.

Jag ser allt ur mina egna ögons synvinkel. Jag är inte mer än 1 år gammal, sitter i en barnvagn. Framför mig ser jag en hästs röv och ett rep bundet från hästen och barnvagnens handtag. Ekipaget står i min hall, öppnar dörren och går ut samtidigt som speakerrösten kommer in: "Hans far var en hingst, och han gick ut med honom varje dag."

Liten reflektion

Inatt drömde jag en rätt dryg dröm om att jag och en kompis var i en jättestor tom container i skogen bredvid där jag bodde som liten. Plötsligt dök två typ 12 åringar upp och började kasta sten mot oss och sa att dom skulle spöa oss. På nåt sätt lyckades jag snacka dem till rätta så det slutade med att vi stod och kramades. Lite Stockholmssyndrom över det hela, offret fattar tycke för sin bödel...

Hursomhelst, det jag tänkt på är att jag och min tjej ska snart flytta snart till en större lägenhet, och det tar upp väldigt väldigt mycket tanketid om dagarna och kvällarna. -Hur ska vi styra upp flytten smidigast? -Hur ska vi packa bäst? -Hur ska vi möblera det rummet? -Hur kommer det bli till slut? -Hyran? -Grannar? -Möbler? -Köp! -Sälj!
Ja, du fattar...

Men konstigt nog så har jag inte drömt en enda dröm om den nya lägenheten eller flytten. Istället drömmer jag att jag byter jobb. Natt efter natt.
Hjärnan har registrerat att en förändring är på väg, men så har det blivit en liten bugg där nånstans. Hjärnan tror att jag ska byta jobb!

Inatt drömde jag att jag började jobba på ett dagis där man var tvungen att ha svarta gummihandskar hela dagarna. Dessa var, opraktiskt nog, näst intill omöjliga att hitta i de labyrintartade lokalerna, så när jag väl hittade dem roffade jag åt mig en hel hög och tryckte ner i väskan för framtida bruk. Smart va?

Drömmen om Magnus

Inatt drömde jag om dig Magnus. Du, din bror Rickard och hans tjej Anna skulle möta upp mig på jobbet för vi skulle hitta på något skojigt i krokarna. Jag var dock inte färdig med mina arbetsuppgifter när ni anlände så ni fick sätta er och vänta. Ni satt på rad och tittade på en liten TV som visade "Råttatouille". Rickard längst till höger, Anna i mitten och du satt till vänster, på min blåa IKEA-kasse som min rena tvätt låg i. Efter sisådär en kvart var jag klar och sa att "nu kan vi gå, jag måste bara sätta på mig ett par andra kalsonger" (Jag knegade iförd college-tröja och mina "jobbkallingar"). Jag sträckte mig efter ett par underkläder från tvättpåsen men de satt stenhårt förankrade under ditt säte! Jag fick inte loss dom! Och detta faktum får dig att brista ut i ett hysteriskt skratt, detta var det roligaste du varit med om! Jag sliter och drar som om det vore en dragkamp, Rickard och Anna tittar på animerad film och du, med tårar i det rodnade ansiktet, skriker ut ditt nöje. Här någonstans vaknar jag och jag börjar förstås också att skratta. Tack för igår, vad roligt det var!

En nörds nattliga eskapader.

Inatt drömde jag en bra sak och en dålig sak. Vi börjar med den dåliga:

Jag och min tjej Madde hade varit och grävt lite bland hennes gamla barndomsgrejer i nån källare. Vi hittade en He-Man borg i kalasbra skick som jag verkligen var glad över. Jag tror jag fick den.
På väg hem skulle vi ta en slags spårvagnsfärja.
Av He-Man borgen fylld av kraft och mod beslöt jag mig för att planka. Men det blåste upp till storm och jag tappade borgen överbord. Bedrövad satte jag mig på min plats och då kom en kontrollant. Det var tydligen en gammal klasskompis till Madde, så jag tänkte att jag lär väl slippa undan böter. Men icke sa nicke.
21 000 kronor skulle skulle jag böta.

Och så den bra saken:

Jag drömde att jag vann ett Gremlins-badlakan på tradera för 1 krona.

Youtube by Night

Inatt vaknade jag med ett skrik. Jag hade drömt en fruktansvärt läskig dröm. Jag hade inte publicerat den här om det inte vore för slutklämmen som var jävligt rolig. Så här var det:

Jag och Madde skulle kolla på ett klipp på youtube. Det skulle vara ett kul klipp på en bebis som sov, och sen vaknade hastigt. Mycket riktigt, klippet började med en bebis (6 månaders-åldern) som sov, och sen vaknade med ett ryck. Nu filmades bara barnets ansikte och han började med otäck bebisröst säga: I can say it I can say it I can say it... upprepade gånger samtidigt som hans mun växe sig större och större, i sidled och på höjden. Tänderna i underkäken viktes utåt. Sen började han säga: I can see it I can see it I can see it... med samma äckliga bebisröst, samtidigt som ögonhålorna växte. Inte själva ögonen, utan bara ögonhålorna runt ögonen.
Asläskigt.
Sen filmades hela bebiskroppen och fanskapet börjar upprepa: I can feel it I can feel it I can feel it... och då börjar magen öppnas till ett stort gapande hål. När detta hållit på ett tag säger en speakerröst:

ALLT BLOD, RÖTT OCH HELIGT, TILLHÖR SATAN.

Miami Handball in Burma

Nattens dröm hade en episk start. Jag gick längs en gata med Ami från Miami Inc, och han berättade med amerikansk inlevelse (på svenska) om nåt jävligt fett som skulle äga rum, och som jag var delaktig i.
Stämningen var som i en Jönssonliganfilm när Sickan läser upp ingressen i sin plan. Typ:

Varje natt klockan 23:45 - exakt - räknas pengarna, och låses därefter in i ett Franz Jeger skåp...

Fast i detta fallet lät upptakten till planen såhär (i klassisk Jönssonliganstämning):

När Burma omstrukturerades köpte Indierna upp ett gammalt hotell. Det är platsen för våra övningar...

Väl på plats i "hotellet" slogs jag av förvåning när komplexet visade sig vara min gamla lågstadie-gympasal i Borlänge. Där var vi alltså samlade, jag och en tjejgrupp i ledning av Ami som hade sportbyxor. Ett par av tjejerna föreföll vara lätt utvecklingsstörda.
Vi förstod snart vad vi samlats för; vi skulle hårdträna handboll.
Jag kände mig ovanligt pigg och snabb och kände att jag skulle göra ett bra jobb på planen, och eftersom jag aldrig har spelat handboll lyssnade jag noga på Ami's instruktioner. Jag minns hur jag flera gånger såg till att jag satt närmast honom där på gympagolvet. Efter lite taktiksnack med påtaglig domedagsunderton, vad det dags att börja köra. Först skulle bara handbollsmålen hissas ner, så först måste ju madrasserna plockas bort, och bakom dom hängde satsbrädorna i vilka basketkorgarnas kedjor fastnat, så det måste fixar först, plintar stod i vägen, repen strulade och en dryg tjej gjorde allt fel med krokarna som höll madrasserna på plats... Så drömmen hann urarta helt innan vi kom igång med nån träning...

I want moore!

Nu har jag haft min egen kändisdröm, som Magnus Jäverlings "Sylvester på Sverigesemester". Tyvärr kan jag inte återge min dröm så detaljrikt som hans men jag minns ett moment som jag måste berätta om:

Min dröm handlade om Roger Moore. James Bond. Jag hade tydligen gjort honom en enorm tjänst för han knackade på min dörr en dag och sa: -Hello, I wanted to thank you for what you did and I want you to have this. Hans stämma av pondus och tacksamhet gav mig en rysning. Sedan räckte han fram ett paket med svart lackerat omslagspapper och guldsnöre. Mycket stiligt. Jag började öppna och pendlade med blicken mellan paketet och Roger Moores ansikte som var exalterat över vad min reaktion skulle bli på presenten som han så omsorgsfullt hade arrangerat. Jag fick upp snöret, jag fick bort tejpen, jag började linda ut innehållet. Jag fick ett paket blixtlås.

Ishockey - för diskussion och panel

Klockan 04:42 i natt plingade min telefon till 4 gånger. 4 sms.
Jag vaknade till litegrann, funderade om jag skulle gå upp och kolla, men somnade snabbt om, och drömde litegrann om att jag satt i soffan och läste. Jag förvånades lite över att jag hade klätt på mig långkalsonger och raggsockor bara för att kolla några sms.
-Jaja, det var ju inte så kul. Roligare var det i morse när jag vaknade på riktigt och läste sms:en på riktigt. Dom var från min kompis Johan Heltne, såhär skrev han:

Magnus Spjuth, vad länge sen! Klockan är 04:42 och jag känner att jag måste berätta om en dröm som jag nyss hade: Du och jag och Salle sitter i en soffa och pratar om att bygga tamburer. Jag poängterar att det är viktigt med värmeslingor varpå Salle lite buttert säger "ja, nuförtiden ska det ju vara värmeslingor i allt" och frågar "finns det överhuvudtaget någonstans i vårt samhälle där det inte finns värmeslingor där det borde finnas värmeslingor". Vi sitter tysta ett tag innan du säger "ja, i bildäck". Jag upplever där och då att det är den bästa affärsidé jag hört live och säger det till dig som blir uppriktigt glad. Vi sitter tysta igen, sippar på nån rykande dryck alla tre har framför sig. Mina ögon glider över rummet, som jag först då förstår är ditt. I en ganska bred golvbokhylla med tre plan står det på det översta "god litteratur", på mellanplanet "ishockey - för diskussion och panel" och på det understa "övrig diskussion och panel". Sen vaknade jag.

En ofantligt rolig dröm, Johan!
Och som ni andra förstår så är det fritt fram att sms:a roliga drömmar, så kanske dom publiceras.

Honorar: 400:-