Zlatan -igen

Inatt drömde jag en sekvens med Zlatan igen.
Som ni redan läst är jag kompis med Zlatan, och den här natten var vi vid Linnéplatsen i Göteborg.
Det var natt och vi skulle åka buss hem. Ett gäng kaxiga 17 åriga killar började retas med Ibra, sa att han såg ut som nån bög.
Han surnade till och började gå mot dem, men jag kände att jag personligen också var tvungen att gripa in. Den här behandlingen hade han inte förtjänat, stackarn.
Så jag stegade upp mot den kaxigaste av snubbarna och skulle ge honom spö. Jag hann väl få in en käfting på den fan, men sen började han springa. Jag satte efter och fällde honom så han föll raklång på mage.
Då, när jag gick fram till honom, var han plötsligt bara ungefär tio år gammal och grät. Jag fick så dåligt samvete och försökte be om ursäkt. Han flydde upp och hoppade på en buss, jag hann precis på bussen innan dörrarna slog igen. Men det var så fullt med folk på bussen att jag inte lyckades klämma mig fram och be om förlåtelse, så jag skrek över hela bussen:
Förlåt grabben, jag menar det verkligen!
Sen klev jag av bussen och då var Zlatan försvunnen och jag visste inte var jag var.