En komikers uppvaknande

Jag har alltid drömt om att få prova på ståuppkomik. Ända tills jag drömde att jag gjorde det.

Mitt första gig skulle äga rum på en finlandsbåt. Jag satt i en träig loge med Daniel, som också skulle debutera. Vi var båda nervösa som fan men jag var nog mest nervös. Jag hade nämligen bara kommit på ett skämt. Dessutom var det tveksamt om det skämtet skulle riva ner några större skrattsalvor. Så här gick det:

"Clowner, ni vet, clowner. Alltså dom är så

jävla dryga. För clowner, dom får ju

skämta med vem dom vill, men när man

skämtar med dom, då blir dom skitsura!"

Så hur gick giget då? Jo, jag hade tur. Båten kantrade 50 meter från bryggan, jag och Daniel hoppade i från skrovet och simmade iland och jag höll på att dö på kuppen. Men det var det värt. Hellre det än att stå på scen med det materialet. Sen dess har jag inte haft några större drömmar om att bli ståuppkomiker. Jag har heller inte drömt att jag var det.