I'm moving on

Kontentan av ett på jobbet alldeles för intensivt lyssnande på pratradio tillhörande schlagermusik under en alldeles för lång tid fick jag bittert erfara härom natten. Jag drömde nämligen att Sarah Dawn Finer blev intervjuad i just radio, P4 Uppland. Programledaren frågade henne om hon inte, lite spontant sådär, kunde sjunga en lite coolare, alternativ version av sin schalgerhit "I'm moving on". Sarah lös upp och tänkte: "Nu har jag chansen att visa vad jag verkligen går för, vilken oerhörd talang jag besitter som kan freestajla skönsång direkt på befrågan" och sa: "Okej!". Och om man i textform skulle beskriva hur detta lät så skulle det se ut så här:
"I'm moving oooooowowowowooouuuuhuhuhuuuooooon yeaaaaahyeaaaahoooowowowowowoooouuuuoooooon" osv osv.

En enda lång whale alltså.
Dagen efter lyssnade jag på Dire Straits istället.

He-Man borgen -IGEN!

För några nätter sen drömde jag åter igen om He-Man borgar.
Jag var på en stor loppis, jag tror det skulle föreställa Östhjälpen i Jonsered. Jag hade gått igenom allt och börjat tröttna. Som en sista suck bläddrade jag slentrianmässigt genom gamla kasetter och 7"or. Jag hittade faktiskt ett par gamla sällsynta Metallica kasetter och en Motorhead-sjua, dock utan omslag. Men när jag precis skulle gå ut, så ser jag en He-Man borg i perfekt skick längst bort i lokalen. Problemet var bara att exakt samtidigt fick även Ann Petrén syn på pjäsen! Hon befann sig närmare och hann fram först och utbrast att hon alltid velat ha en sån. Jag såg hur hon frågade personalen hur mycket den kostade och de sa att hon fick ta den gratis. Fan vad sur jag blev.
Men så såg jag ett annat rum i loppisen och där stod fanimej en till! Men den var i mycket sämre skick, och när jag frågade vad den kostade så sa dom att den kostade en hundring.
Jag var omåttligt sur på hur Ann Petrén särbehandlats och påtalade detta, men utan resultat.

Star wars på rymmen

När jag somnade i bilen på väg hem från Göteborg i söndags så togs jag till slutscenen i "Star Wars episode 6: The return of the Jedi". Den där när space-hjältarna ska få sina medaljer. Ni vet väl? Det är en massa folk, det är parad och ceremoni och de utvalda står på en platå samlade så alla kan se dom. I min dröm delades medaljerna ut av drottningen av Thailand. Alla som varit delaktiga i att spränga dödsstjärnan och bringa fred till galaxen var där: Luke Skywalker, Han Solo, Chewbacca, R2D2, Princess Leia, C3P0 samt Annika.

Dikten om Jonny Padda

Inatt sov jag bedrövligt. Jag brukar göra det på söndagar. Dock drömde jag såpass roligt att jag vaknade fnissande.
Jag och en gammal kompis satt på en altan och skulle skriva en rolig dikt som handlade om ett jävligt tattigt ställe som producerade slam och som även innefattade charkuteri och konditori. Såhär långt hann jag med dikten innan jag vaknade av mitt eget fniss.

Vid en avsats på Olof Svartenbrandts mark
Ligger Jonny Padda's Slam & Chark

Värt att nämna är att i drömmen figurerade även två figurer vid namn: Severin och Intendent Karlgren.

Busiga Profeter

I går natt drömde jag att jag och ett gäng outlaw-ungdomar gjorde lite blandade bus i ett villaområde. I Borlänge såklart. Vi gick in i hus och gjorde väl egentligen inget jättedumt, men var som sagt busiga.
Dessa rackartyg gjorde naturligtvis att vi var tvungna att fly undan irriterade vuxna. Och denna jakt höll på länge, länge. I flera dagar. Vi gömde oss i trädgårdar, bakom buskar under altaner och liknande, allt förlagt i ljumma sommarkvällar i dessa villaområden. Det var spännande och väldigt mysigt.
Det hela höll på så länge och var så unikt att efter en tid hade det hunnit bildas en skara "fans" som tyckte det vi gjorde var fantastiskt, upproriskt och rebelliskt. Vi blev varse detta och fick även reda på att denna samling tyckte att vi var såpass profet-häftiga att de kände sig manade att söka reda på oss för att stödja oss i vår flykt (tänk Forest Gump när han springer).
När jag sprungit över en gräsmatta och hoppat över en taggbuske för att söka skydd bakom en häck så stod det plötsligt fyra-fem män och tittade ner på mig. Jag förstod av deras miner att dessa var några av våra anhängare.
-Oj, vilka är ni, frågade jag
Dom svarade: Vi är Fireside.

Holland-shorts och dålig billack.

Inatt drömde jag en dålig sak, en bra sak och en sak som varken var bra eller dålig.

Vi börjar med den dåliga:

Vi skulle lämna in bilen för omlackering. Lackfirman som utåt sett såg jävligt oseriös ut lade trots det ner mycket tid på jobbet. Men när bilfan var klar såg det förjävligt ut. Flammig och knottrigt.

Och så den bra saken:

Jag och brorsan var i en sportbutik. Den låg i kupolen, fast kupolen såg ut som när den byggdes -91. Sportaffären låg inte alls där "Bana4" låg på nedervåningen utan på övervåningen, på samma ställe som leksaksaffären låg(!).
Där hittade jag ett par Holland-shorts från -90. Dom kostade 19:- och brorsan blev sur för att han inte såg dem innan mig.

OBS! bilden är ett montage. Såhär såg dom ju inte ens ut på riktigt...

Och så den grejen som var varken eller:

Jag var Emil i Lönneberga och pappa Anton var som vanligt lite småsur.
-Allt som vanligt då, tänker du, men icke!
Alfred hette inte Alfred, utan Jarlo-Alfred.

Life is like a box of chocolate

Ni vet i stora episka hollywoodfilmer som handlar om en enskild person så går man alltid genom huvudkaraktärens liv, från födsel till död, och det är alltid en speakerröst som berättar vad som händer på vita duken. Till exempel som i en sekvens ur Forest Gump: "I remember the bus ride on the first day of school" och lille Forest kliver på bussen. Lite av en sådan känsla fick jag när jag sov middag häromdagen.

Jag ser allt ur mina egna ögons synvinkel. Jag är inte mer än 1 år gammal, sitter i en barnvagn. Framför mig ser jag en hästs röv och ett rep bundet från hästen och barnvagnens handtag. Ekipaget står i min hall, öppnar dörren och går ut samtidigt som speakerrösten kommer in: "Hans far var en hingst, och han gick ut med honom varje dag."