Mygel

Jag befann mig på en brygga vid en strand mitt i centrala Karlstad, alldeles där torget ligger. Två tonårstöser var på väg upp ur vattnet och den ena berättade för den andre vilken kônstig musik hon nyss hört och spelade upp låten för sin väninna. Velvet Undergrounds "Sister Ray" dånade fram. Jag passerade tjejerna och sa med högst allvarlig röst: "1967 års bästa låt, glöm aldrig det".
"Nejdå, det ska vi inte göra", svarade en av dem högst förvirrat.
Jag vandrade vidare och stan låg tämligen öde. Någonstans, också där torget ligger, träffade jag Sara, Johan och Gerre. Det pågick någon sorts festival i stan och Sara och Johan var svidade i kostym och slips. "Det är för att komma åt funktionärsmaten", sa de. Smart. Hade man kostym kunde man alltså passera som funktionär. Jag tänkte givetvis tanken att gå och byta om men det föll sig inte så.
Sara och Johan plockade ut var sin måltid utan problem. Sedan visade det sig att funktionärsmaten kostade 40 kr, vilket var halva priset. Gerre i sin slitna t-shirt, betalade, fick sin mat och försvann.
Sen kom turen till mig. Jag hade 40 spänn i solkiga sedlar och väntade otåligt. Killen i den lilla kuren bläddrade i pärmar med listor och foton. "Har vi glömt att uppdatera listorna?", frågade han sin kollega. Jag tänkte att nu är det kört, nu slänger de ut oss. Sara försökte slingra mig ur det hela.
Det lyckades. Nån mat fick jag inte men jag vaknade.