En nörds nattliga eskapader.

Inatt drömde jag en bra sak och en dålig sak. Vi börjar med den dåliga:

Jag och min tjej Madde hade varit och grävt lite bland hennes gamla barndomsgrejer i nån källare. Vi hittade en He-Man borg i kalasbra skick som jag verkligen var glad över. Jag tror jag fick den.
På väg hem skulle vi ta en slags spårvagnsfärja.
Av He-Man borgen fylld av kraft och mod beslöt jag mig för att planka. Men det blåste upp till storm och jag tappade borgen överbord. Bedrövad satte jag mig på min plats och då kom en kontrollant. Det var tydligen en gammal klasskompis till Madde, så jag tänkte att jag lär väl slippa undan böter. Men icke sa nicke.
21 000 kronor skulle skulle jag böta.

Och så den bra saken:

Jag drömde att jag vann ett Gremlins-badlakan på tradera för 1 krona.

Youtube by Night

Inatt vaknade jag med ett skrik. Jag hade drömt en fruktansvärt läskig dröm. Jag hade inte publicerat den här om det inte vore för slutklämmen som var jävligt rolig. Så här var det:

Jag och Madde skulle kolla på ett klipp på youtube. Det skulle vara ett kul klipp på en bebis som sov, och sen vaknade hastigt. Mycket riktigt, klippet började med en bebis (6 månaders-åldern) som sov, och sen vaknade med ett ryck. Nu filmades bara barnets ansikte och han började med otäck bebisröst säga: I can say it I can say it I can say it... upprepade gånger samtidigt som hans mun växe sig större och större, i sidled och på höjden. Tänderna i underkäken viktes utåt. Sen började han säga: I can see it I can see it I can see it... med samma äckliga bebisröst, samtidigt som ögonhålorna växte. Inte själva ögonen, utan bara ögonhålorna runt ögonen.
Asläskigt.
Sen filmades hela bebiskroppen och fanskapet börjar upprepa: I can feel it I can feel it I can feel it... och då börjar magen öppnas till ett stort gapande hål. När detta hållit på ett tag säger en speakerröst:

ALLT BLOD, RÖTT OCH HELIGT, TILLHÖR SATAN.

Miami Handball in Burma

Nattens dröm hade en episk start. Jag gick längs en gata med Ami från Miami Inc, och han berättade med amerikansk inlevelse (på svenska) om nåt jävligt fett som skulle äga rum, och som jag var delaktig i.
Stämningen var som i en Jönssonliganfilm när Sickan läser upp ingressen i sin plan. Typ:

Varje natt klockan 23:45 - exakt - räknas pengarna, och låses därefter in i ett Franz Jeger skåp...

Fast i detta fallet lät upptakten till planen såhär (i klassisk Jönssonliganstämning):

När Burma omstrukturerades köpte Indierna upp ett gammalt hotell. Det är platsen för våra övningar...

Väl på plats i "hotellet" slogs jag av förvåning när komplexet visade sig vara min gamla lågstadie-gympasal i Borlänge. Där var vi alltså samlade, jag och en tjejgrupp i ledning av Ami som hade sportbyxor. Ett par av tjejerna föreföll vara lätt utvecklingsstörda.
Vi förstod snart vad vi samlats för; vi skulle hårdträna handboll.
Jag kände mig ovanligt pigg och snabb och kände att jag skulle göra ett bra jobb på planen, och eftersom jag aldrig har spelat handboll lyssnade jag noga på Ami's instruktioner. Jag minns hur jag flera gånger såg till att jag satt närmast honom där på gympagolvet. Efter lite taktiksnack med påtaglig domedagsunderton, vad det dags att börja köra. Först skulle bara handbollsmålen hissas ner, så först måste ju madrasserna plockas bort, och bakom dom hängde satsbrädorna i vilka basketkorgarnas kedjor fastnat, så det måste fixar först, plintar stod i vägen, repen strulade och en dryg tjej gjorde allt fel med krokarna som höll madrasserna på plats... Så drömmen hann urarta helt innan vi kom igång med nån träning...

I want moore!

Nu har jag haft min egen kändisdröm, som Magnus Jäverlings "Sylvester på Sverigesemester". Tyvärr kan jag inte återge min dröm så detaljrikt som hans men jag minns ett moment som jag måste berätta om:

Min dröm handlade om Roger Moore. James Bond. Jag hade tydligen gjort honom en enorm tjänst för han knackade på min dörr en dag och sa: -Hello, I wanted to thank you for what you did and I want you to have this. Hans stämma av pondus och tacksamhet gav mig en rysning. Sedan räckte han fram ett paket med svart lackerat omslagspapper och guldsnöre. Mycket stiligt. Jag började öppna och pendlade med blicken mellan paketet och Roger Moores ansikte som var exalterat över vad min reaktion skulle bli på presenten som han så omsorgsfullt hade arrangerat. Jag fick upp snöret, jag fick bort tejpen, jag började linda ut innehållet. Jag fick ett paket blixtlås.

Ishockey - för diskussion och panel

Klockan 04:42 i natt plingade min telefon till 4 gånger. 4 sms.
Jag vaknade till litegrann, funderade om jag skulle gå upp och kolla, men somnade snabbt om, och drömde litegrann om att jag satt i soffan och läste. Jag förvånades lite över att jag hade klätt på mig långkalsonger och raggsockor bara för att kolla några sms.
-Jaja, det var ju inte så kul. Roligare var det i morse när jag vaknade på riktigt och läste sms:en på riktigt. Dom var från min kompis Johan Heltne, såhär skrev han:

Magnus Spjuth, vad länge sen! Klockan är 04:42 och jag känner att jag måste berätta om en dröm som jag nyss hade: Du och jag och Salle sitter i en soffa och pratar om att bygga tamburer. Jag poängterar att det är viktigt med värmeslingor varpå Salle lite buttert säger "ja, nuförtiden ska det ju vara värmeslingor i allt" och frågar "finns det överhuvudtaget någonstans i vårt samhälle där det inte finns värmeslingor där det borde finnas värmeslingor". Vi sitter tysta ett tag innan du säger "ja, i bildäck". Jag upplever där och då att det är den bästa affärsidé jag hört live och säger det till dig som blir uppriktigt glad. Vi sitter tysta igen, sippar på nån rykande dryck alla tre har framför sig. Mina ögon glider över rummet, som jag först då förstår är ditt. I en ganska bred golvbokhylla med tre plan står det på det översta "god litteratur", på mellanplanet "ishockey - för diskussion och panel" och på det understa "övrig diskussion och panel". Sen vaknade jag.

En ofantligt rolig dröm, Johan!
Och som ni andra förstår så är det fritt fram att sms:a roliga drömmar, så kanske dom publiceras.

Honorar: 400:-

Då Spang Dom

Häromnatten vaknade jag av att jag låg och fnissade. Jag hade drömt en så rolig dröm att jag var tvungen att gå upp och skriva ner lite stödord så jag inte skulle glömma bort det skojiga. Som vanligt när man med vakna ögon ser vad som står på lappen är det mest konstigt, fast det här var ändå kul.
Jag drömde att jag och min kompis Finn hade en filmkamera och skulle spela in en sketch. Vi var hemma i mitt gamla barndomsrum där vi ställde i ordning en fåtölj, ett litet bord med ett levande ljus på och fixade vit bakgrund. Det skulle se ut som i en TV-studio. Finn skulle spela en poet som skulle läsa upp en dikt. Programmet skulle förefalla väldigt seriöst och kulturellt. Innan dikten lästes upp skulle det även påannonseras att en mer eller mindre namnkunnig flöjtist skulle ackompanjera det hela.
Okej, det där var upplägget, nu till det som skulle vara roligt:
Finn skulle läsa en dikt om några barn som hamnade i olika situationer där de till slut blev tvugna att springa därifrån. Varje vers skulle sluta med frasen "Då sprang dom".
Men av humoranledningar skulle han istället säga: "Då SPANG dom".
Det skulle ligga lite synthmattor i bakgrunden innan flöjtisten kommit igång, och efter några diktverser (så att "spang-skämtet" skulle hinna sjunka in) skulle han börja spela illa på en racklig blockflöjt och det skulle vara på tok för högt mixat, så att flöjten tog över dikten och man knappt hörde vad Finn läste. Bara då och då skulle man höra "Då spang dom".

Det här är ju faktiskt en helt fantastisk dröm.

Retrospektakel #1

Tanken med "Retrospektakel" är att retrospektivt titta tillbaka på klassiska drömmar i mitt liv. Drömmar som etsat sig fast.
Varsågoda; här är första delen.

Jag drömmer cirka 1 gång i månaden om nån av skolorna jag har gått på. Skräddarbacksskolan, Jakobsgårdsskolan, Hagaskolan och Wiks Folkhögskola. Det är för det mesta ganska kul. Den här gången drömde jag dock att jag gick i en skola som jag i verkligheten aldrig gått i. Det var nog gymnasieålder på kidsen där. Den låg i Jokkmokk, för några kompisar från Jokkmokk var med i drömmen.
Jag var i denna dröm något av skolans kung som orädd slängde sig i trappräcken, hoppade högt, långt och snabbt. Ovanför hockeyrinken hade skolans ledning spänt upp en stor hängmatta i vilken jag och ett par till gungade vådligt ovanför den pågående hockeymatchen. En mattant sa dock till oss att hängmattan kunde ge vika för vårdslös lek av det slag vi visade upp. Sen snodde vi ett svinstort ankare vid bussrondellen vid Tuppes väg i Borlänge. Det roligaste var när jag hoppade in i en sån här rund automatisk snurrdörr, som denna skola var utrustad med. Jag landade vågrät med fötterna på en av glasskivorna och tog spjärn, snurrade runt och väl utomhus hoppade jag av med väldig kraft och tog i luften tag i ett räcke som jag svingade mig litegrann i för att ytterligt späda på den redan så akrobatiska manövern.
Lustigt att en elev vars mest framhävda färdighet inskränker sig till ren akrobatik utses till skolans kung. Skulle aldrig funka i verkligheten.