Hockey och Synt

Inatt drömde jag att jag i mitt gamla barndomshem, närmare bestämt mitt gamla barndomsrum, fick besök av min bäste vän Peter. Han kom släpande på en gammal synt från tidigt 80-tal med en tv monitor med inbyggt Fast Tracker II. Kanske den häftigaste synten någonsin. Hur häftig synten än var så verkade Peter lite nervös och flamsade mest när jag ville snacka om "the good old days". Det gick knappt att höra vad han sa.
Besvikelsen över detta dämpades dock avsevärt med anledning att han gav mig en urväxt (satt perfekt på mig) Pittsburgh Penguins jacka.

Dassigt, Anders!

Jag drömde att jag och min gode vän, tillika basist Anders plus en fantasisnubbe var på någon sorts restaurang av något slag. Inne på toaletten stängde Anders in sig i ett av båsen. Han skulle förmodligen skita. Den påhittade killen slet loss ett handfat från väggen och tänkte skoja lite med Anders. Han slungade handfatet med full styrka in i dörrn bakom vilken Anders satt och tröck. Men beräkningarna höll inte riktigt för dörren krossades och tvättstället for igenom.
När vi därefter inventerade skadorna fann vi att Anders tyvärr inte överlevt.

Ko(n)Tiki

Jag drömde häromnatten att jag, Madde och våra vänner Nicklas och Josefin var på restaurangen Kontiki i Göteborg. Kontiki var i drömmen till en början ganska likt verkligheten, men när vi satt oss till bords ungefär där garderoben ligger i verkligheten så visade det sig att dom måste ha byggt om radikalt. För framför oss tornade en mindre - artificiell - skog upp sig. Jag noterade en liten stig som löpte runt hela skapelsen. Plötsligt hördes ett dunder, som av hovar, eller klövar och en jätteko - säkert två meter lång sprang runt runt längs stigen.
Förbryllad som jag var tittade jag mållös på mitt middagssällskap.
Josefin möter min blick och utbrister: Det där, det är KOSSERNAS KOSSA, du Magnus!!!

High fidelity

Inatt drömde jag att jag låtsades jobba i skivbutik. Jag var inne i en sådan för att spana lite efter plattor då jag ser en tjej som ser lite vilsen ut, som att hon trätt in i en okänd värld. Hon var en "girl next door" som gick omkring bland punkare och popsnören. Och det var inte för att impa eller för att jag blev betuttad som jag gick fram till henne och frågade: "Behöver du hjälp?". Utan för att jag helt enkelt haft en livslång dröm om att få jobba i skivbutik, och hon behövde uppenbarligen hjälp. Hon sa: "Ja, jag letar efter en bra skiva till min pappa, han fyller år imorgon. Han gillar dansband". "Ja men följ med här då" sa jag och gick till en hylla längre in i butiken och plockade ner den här Deicide-plattan:


"Här! Den här kommer han att gilla!". Hon tittade på omslaget men anade inga ugglor. Hon log, tackade och gick till kassan. Och jag såg på när denna späda varelse, detta lamm som hittat hem tack vare mig, herden, betalade och gick. Det var så jag kände nämligen. Ända in i själen. Jag jobbade i skivbutik och hade gett ett jävligt bra skivtips.

Saxofontrumpetfanfar för mamma och pappa

Inatt hade jag fyndat ett helt unikt instrument på loppis. Det var en sorts kombination av saxofon och trumpet, fast väldigt stort och i silver. För att komma åt trumpetdelen var man tvungen att dra ut ett litet handtag och sen vrida ett halvt varv för att veckla ut en tratt och för att munstycket skulle visa sig.de tre klaffarna satt sedan praktiskt nog på handtaget.
I min iver att testa detta otroliga instrument stördes jag idogt av min pappa som ville att vi skulle gå in på olika gym- och friskvård-hemsidor och titta på statistik över hur unga respektive äldre svenskar lever. TOTALT OINTRESSANT! Men han gav sig inte.
Min mamma hade också lite bekymmer. Hon kom in och väckte oss på morgonen klädd precis som tjejen på Chiquita-loggan, med bananer i håret och allt. Väldigt ambitiös utklädnad.
-Gissa vem jag är, ropade hon med ivrig blick.
Alla såg ju på en gång vem hon skulle föreställa, så gissningsleken var överstökad på bråkdelen av en sekund och mamma lämnade besviken rummet.

Aj aj aj...

Inatt drömde jag om en tatuering jag gjort, men som jag ångrade.

Jag hade tatuerat "D. F."

Dag Finn's initialer.

I pannan.

Drömmen (om gratis öl) som gick i kras

När man varit ute och pimplat öl så brukar man ju kunna drömma typ en fortsättning på kvällen.
Inatt blev det så. Jag och ett gäng indiekids satt på golvet på krogen, det var morgon. Ur stereon strömmar radiomusik. Då säger bartendern att om åtta eller fler av oss spelar luft-trummor i rätt takt, så skulle ölen inte kosta nåt på hela kvällen. "Bra jävla deal" tänkte vi alla och började, där vi satt på knä på golvet, trumma för brinnande livet.
Det blev oklart om vi hade lyckats med uppdraget för bartendern lade inte märke till oss, istället stod han nu och snackade med en tjej (som så ut ungefär som hon Kitty). Det visade sig att hon blivit inkallad som jury. Nu gällde det att göra bra ifrån sig tänkte vi, så vi började nu även dansa runt i lokalen, upp på bord och stolar, fortfarande trummande i luften. Bakom mig hör jag hur jurybruden hånfullt säger till en av tjejerna nåt i stil med:
"Asså, du sansar ju som om det här vore en uptempo-låt. Det här bandet spelar ju AC/DC rock, så det här är en av deras lugna låtar!"

Ett sånt fundamentalt misstag utdelar givetvis ingen gratis öl