Life is like a box of chocolate

Ni vet i stora episka hollywoodfilmer som handlar om en enskild person så går man alltid genom huvudkaraktärens liv, från födsel till död, och det är alltid en speakerröst som berättar vad som händer på vita duken. Till exempel som i en sekvens ur Forest Gump: "I remember the bus ride on the first day of school" och lille Forest kliver på bussen. Lite av en sådan känsla fick jag när jag sov middag häromdagen.

Jag ser allt ur mina egna ögons synvinkel. Jag är inte mer än 1 år gammal, sitter i en barnvagn. Framför mig ser jag en hästs röv och ett rep bundet från hästen och barnvagnens handtag. Ekipaget står i min hall, öppnar dörren och går ut samtidigt som speakerrösten kommer in: "Hans far var en hingst, och han gick ut med honom varje dag."

Liten reflektion

Inatt drömde jag en rätt dryg dröm om att jag och en kompis var i en jättestor tom container i skogen bredvid där jag bodde som liten. Plötsligt dök två typ 12 åringar upp och började kasta sten mot oss och sa att dom skulle spöa oss. På nåt sätt lyckades jag snacka dem till rätta så det slutade med att vi stod och kramades. Lite Stockholmssyndrom över det hela, offret fattar tycke för sin bödel...

Hursomhelst, det jag tänkt på är att jag och min tjej ska snart flytta snart till en större lägenhet, och det tar upp väldigt väldigt mycket tanketid om dagarna och kvällarna. -Hur ska vi styra upp flytten smidigast? -Hur ska vi packa bäst? -Hur ska vi möblera det rummet? -Hur kommer det bli till slut? -Hyran? -Grannar? -Möbler? -Köp! -Sälj!
Ja, du fattar...

Men konstigt nog så har jag inte drömt en enda dröm om den nya lägenheten eller flytten. Istället drömmer jag att jag byter jobb. Natt efter natt.
Hjärnan har registrerat att en förändring är på väg, men så har det blivit en liten bugg där nånstans. Hjärnan tror att jag ska byta jobb!

Inatt drömde jag att jag började jobba på ett dagis där man var tvungen att ha svarta gummihandskar hela dagarna. Dessa var, opraktiskt nog, näst intill omöjliga att hitta i de labyrintartade lokalerna, så när jag väl hittade dem roffade jag åt mig en hel hög och tryckte ner i väskan för framtida bruk. Smart va?

Drömmen om Magnus

Inatt drömde jag om dig Magnus. Du, din bror Rickard och hans tjej Anna skulle möta upp mig på jobbet för vi skulle hitta på något skojigt i krokarna. Jag var dock inte färdig med mina arbetsuppgifter när ni anlände så ni fick sätta er och vänta. Ni satt på rad och tittade på en liten TV som visade "Råttatouille". Rickard längst till höger, Anna i mitten och du satt till vänster, på min blåa IKEA-kasse som min rena tvätt låg i. Efter sisådär en kvart var jag klar och sa att "nu kan vi gå, jag måste bara sätta på mig ett par andra kalsonger" (Jag knegade iförd college-tröja och mina "jobbkallingar"). Jag sträckte mig efter ett par underkläder från tvättpåsen men de satt stenhårt förankrade under ditt säte! Jag fick inte loss dom! Och detta faktum får dig att brista ut i ett hysteriskt skratt, detta var det roligaste du varit med om! Jag sliter och drar som om det vore en dragkamp, Rickard och Anna tittar på animerad film och du, med tårar i det rodnade ansiktet, skriker ut ditt nöje. Här någonstans vaknar jag och jag börjar förstås också att skratta. Tack för igår, vad roligt det var!

En nörds nattliga eskapader.

Inatt drömde jag en bra sak och en dålig sak. Vi börjar med den dåliga:

Jag och min tjej Madde hade varit och grävt lite bland hennes gamla barndomsgrejer i nån källare. Vi hittade en He-Man borg i kalasbra skick som jag verkligen var glad över. Jag tror jag fick den.
På väg hem skulle vi ta en slags spårvagnsfärja.
Av He-Man borgen fylld av kraft och mod beslöt jag mig för att planka. Men det blåste upp till storm och jag tappade borgen överbord. Bedrövad satte jag mig på min plats och då kom en kontrollant. Det var tydligen en gammal klasskompis till Madde, så jag tänkte att jag lär väl slippa undan böter. Men icke sa nicke.
21 000 kronor skulle skulle jag böta.

Och så den bra saken:

Jag drömde att jag vann ett Gremlins-badlakan på tradera för 1 krona.

Youtube by Night

Inatt vaknade jag med ett skrik. Jag hade drömt en fruktansvärt läskig dröm. Jag hade inte publicerat den här om det inte vore för slutklämmen som var jävligt rolig. Så här var det:

Jag och Madde skulle kolla på ett klipp på youtube. Det skulle vara ett kul klipp på en bebis som sov, och sen vaknade hastigt. Mycket riktigt, klippet började med en bebis (6 månaders-åldern) som sov, och sen vaknade med ett ryck. Nu filmades bara barnets ansikte och han började med otäck bebisröst säga: I can say it I can say it I can say it... upprepade gånger samtidigt som hans mun växe sig större och större, i sidled och på höjden. Tänderna i underkäken viktes utåt. Sen började han säga: I can see it I can see it I can see it... med samma äckliga bebisröst, samtidigt som ögonhålorna växte. Inte själva ögonen, utan bara ögonhålorna runt ögonen.
Asläskigt.
Sen filmades hela bebiskroppen och fanskapet börjar upprepa: I can feel it I can feel it I can feel it... och då börjar magen öppnas till ett stort gapande hål. När detta hållit på ett tag säger en speakerröst:

ALLT BLOD, RÖTT OCH HELIGT, TILLHÖR SATAN.

Miami Handball in Burma

Nattens dröm hade en episk start. Jag gick längs en gata med Ami från Miami Inc, och han berättade med amerikansk inlevelse (på svenska) om nåt jävligt fett som skulle äga rum, och som jag var delaktig i.
Stämningen var som i en Jönssonliganfilm när Sickan läser upp ingressen i sin plan. Typ:

Varje natt klockan 23:45 - exakt - räknas pengarna, och låses därefter in i ett Franz Jeger skåp...

Fast i detta fallet lät upptakten till planen såhär (i klassisk Jönssonliganstämning):

När Burma omstrukturerades köpte Indierna upp ett gammalt hotell. Det är platsen för våra övningar...

Väl på plats i "hotellet" slogs jag av förvåning när komplexet visade sig vara min gamla lågstadie-gympasal i Borlänge. Där var vi alltså samlade, jag och en tjejgrupp i ledning av Ami som hade sportbyxor. Ett par av tjejerna föreföll vara lätt utvecklingsstörda.
Vi förstod snart vad vi samlats för; vi skulle hårdträna handboll.
Jag kände mig ovanligt pigg och snabb och kände att jag skulle göra ett bra jobb på planen, och eftersom jag aldrig har spelat handboll lyssnade jag noga på Ami's instruktioner. Jag minns hur jag flera gånger såg till att jag satt närmast honom där på gympagolvet. Efter lite taktiksnack med påtaglig domedagsunderton, vad det dags att börja köra. Först skulle bara handbollsmålen hissas ner, så först måste ju madrasserna plockas bort, och bakom dom hängde satsbrädorna i vilka basketkorgarnas kedjor fastnat, så det måste fixar först, plintar stod i vägen, repen strulade och en dryg tjej gjorde allt fel med krokarna som höll madrasserna på plats... Så drömmen hann urarta helt innan vi kom igång med nån träning...

I want moore!

Nu har jag haft min egen kändisdröm, som Magnus Jäverlings "Sylvester på Sverigesemester". Tyvärr kan jag inte återge min dröm så detaljrikt som hans men jag minns ett moment som jag måste berätta om:

Min dröm handlade om Roger Moore. James Bond. Jag hade tydligen gjort honom en enorm tjänst för han knackade på min dörr en dag och sa: -Hello, I wanted to thank you for what you did and I want you to have this. Hans stämma av pondus och tacksamhet gav mig en rysning. Sedan räckte han fram ett paket med svart lackerat omslagspapper och guldsnöre. Mycket stiligt. Jag började öppna och pendlade med blicken mellan paketet och Roger Moores ansikte som var exalterat över vad min reaktion skulle bli på presenten som han så omsorgsfullt hade arrangerat. Jag fick upp snöret, jag fick bort tejpen, jag började linda ut innehållet. Jag fick ett paket blixtlås.