Zlatan har långt hår

Förra veckan drömde jag åter en kändisdröm. Denna gången stod Zlatan för underhållningen.
Jag hade fått nys om att Zlatan skulle närvara på Stadiumbutiken i stan, så jag tog mig dit.
Väl framme noterade jag att det var ganska lite folk på plats, Zlatan är väl hetare än såhär, tänkte jag.
"Staff Only"- dörrarna öppnades och ut marscherar hela Inter! Men jag hittade inte Zlatan i uppställningen. Min pappa visade sig i publiken och drog några opassande skämt med en Inter-spelare. Eftersom spelaren (vet inte vem det var) inte förstod svenska tyckte jag det hela var väldigt pinsamt, men resten av folksamlingen tycktes gilla pappas sarkastiska vitsar inför den nollställda Italienaren.
Ganska snart var alla väck, publik och fotbollsstjärnor, men jag hade ju ännu inte fått träffa Zlatan, så jag stannade kvar. Det var bara jag och en kille i 16 årsåldern kvar när dörren åter öppnas och allas våran Zlatan leende kliver ut på butiksgolvet. Han sätter sig tillrätta i en stol vid ett bord och signerar ungens affisch. Sen är det min tur och Zlatan sträcker fram högerhanden. Jag tror att han vill ha pennan jag håller, för att kunna skriva autograf, så jag ger honom den, men han ville egentligen skaka min hand.
-Åh, vad jag kände mig stolt.
Men känslan byttes rask ut mot stor förvåning över Zlatans frisyr!
Han hade samma längd i luggen som vanligt, men i nacken hade han långt ljusbrunt lockigt hårsvall. En hockeyfrilla, skulle man kunna kalla det.
Jag berömde honom för beslutet att låta håret växa, och vi kom att tala lite, om just långt hår. Jag kände att jag låg rätt bra till hos världsstjärnan, baserat på min egen hårlängd, och mycket riktigt, han berömde även mig för mitt långa hår, och plötsligt var vi polare. Han autograferade mitt linne jag hade på mig, både på framsidan och på baksidan, och sen bestämde han sig för att hänga med mig en sväng på stan!
Vi promenerade och snackade och hade det jävligt trevligt. Han gillade mig, Zlatan.
Plötsligt hamnade vi i en sorts inglasad korridor (ungefär som tågstationen i Borlänge) där det var konstutställning.
Zlatan pekade på en tavla och frågade mig: Magnus, vad fan är det här för nånting?
Det var en tavla av Lasse Åberg... En jävla musse pigg. Jag blev förbannad över att se skiten, och började vässa på ett passande svar för att beskriva hur mycket jag hatar Lasse Åbergs konst. Jag blev så upprörd att jag vaknade.